Kunde inte sluta le
Efter en halvdag i skolan så hämtade pappa mig och vi åkte till stallet. Jag tog in Dorado, bytte om och gjorde iordning honom. Sedan gick vi ut på ridbanan och började vårt pass.
(Tror ni märker det.. Men han är väldigt svår att få fin på bild!)
Det gick jättebra, om jag får säga det själv! Han lyssnade väldigt bra på vikten, svarade ordentligt framåt och var lydig "bakåt". Han har vid tidigare pass behövt jobbas i varje steg i både trav och galopp. Men idag, idag hade han väldigt mycket fart i sin lilla kropp.
Sen ska vi inte prata om travökningarna vi gjorde! Shit. 😳
Jag kunde, bokstavligt talat, inte sluta le efter varje ökning. Det var inte så att tempot ökades, utan steglängden. Jag kände hur han verkligen tog i, bakifrån och fram, ordentligt genom hela kroppen och bara tröck på. Han täckte mark med sina stora steg. Shit, vilken känsla! 😍✨
Nästa gång ska jag försöka filma lite. Hade varit kul att se efteråt hur det verkligen såg ut. Nu har jag bara min känsla att gå på. Men egentligen.. Vad gör det när det kändes så bra? 😁💃🏼
Taggar nu inför en bunt med redovisningar i skolan imorgon, för att sen avsluta med ridning på Dorado igen! Perfekt dag 👌🏼
Kram på er!! 🤗
